To face that sorrow
Helt skakig efter ikväll. Grannens katt vart påkörd utanför lägenheten eller ja i slutet av längan. Jag hade precis parkerat bilen utanför min port. Jag tar hundarna och går runt för att låsa. Då ser jag en katt en bit bort som ligger och rullar sig (trodde jag). Funderade på vad det kunde vara för gott som den rullade sig i tyckte jag såg något vit runt den, tänkte att någon hade spillt något. Hundarna började skälla när de såg katten men jag tystade ner dem. Jag funderade på om jag skulle säga åt den att flytta sig då det kan komma bilar. Allt detta tänker jag väldigt snabbt, för precis då kommer en dam på andar sidan gatan som ropar att katten precis blivit påkörd, har någon ringt polisen frågar hon. Hon pekar att det är bilen framför som precis kört förbi och stannat. Jag helt chokad ropar va nej jag har inte ringt, är den påkörd? Då såg jag att han i bilen pratade i telefonen, så jag säger att han nog ringer. Då ser jag bilar komma körande längre ner. Jag kastar in mina hundar i bilen igen och rusar dit för att stoppa bilarna och få dem att åka runt katten. Den lägger sig precis ner helt stilla när jag kommer fram. Den hade slagit i huvudet och hade bara haft dödsryckningar, det var en stor pöl av blod runt huvudet. Jag kände efter om den verkligen var död, det var den. Jag var helt darrig och vågade inte gå därifrån med risk att någon annan skulle köra över den ännu mer. Det kom en svart katt gående för att titta vad som hänt, men jag schasade iväg den så det inte skulle bli en till olycka då det vart en massa bilar som kom åkandes. Killen som kört på katten kom fram till mig och frågade om den var död, han frågade även vad han skulle göra och jag sa åt honom att ringa polisen då jag inte visste vems katten var bara att den bodde här i området. Jag sa även åt honom att vi behövde en plastpåse att lägga den i. En annan man kommer ut från porten längst bort i längan jag bor i. Han ser katten och frågar även han om den är död. Han tror sig veta vems det är och går iväg för att hämta ägaren som visade sig bo i samma portuppgång. Hon bekräftade att katten var hennes. Mannen bad om ursäkt och sa att han inte hade en chans att stanna, han frågade även om hon ville ha hans nummer. Hon skakade bara på huvudet och försökte le hon sa att hon förstod och att det är sånt som händer. Hon sa "Man vet att det kan hända men man hoppas att det inte är ens egen". Medan jag stoppade bilarna och bad dem åka runt la de försiktigt ner honom i påsen. Hon berättade att hon varit nere för precis 10min sen för att ta in honom men han hade lekt med en kattkompis så hon ville låta dem leka en stund till. Tänk om jag hade burit med mig honom upp igen sa hon med tårar i ögonen. Men hon tog det väldigt bra trots vad som hänt och brast inte ut i gråt men jag kan tänka mig att de kom när hon kom hem. Grannen sa att hon kunde komma över om hon skulle tycka att det var för jobbigt. Själv gick jag tillbaka till bilen och till två förvånande hundar som undrade varför de hade blivit indragna i bilen igen efter att de precis fått komma ut. Som kompensation gick jag ner till ängen bakom huset så de fick springa av sig. Vart lite sur på Katla som skällde ut en kille som ville gå förbi, fick inte tag på henne då hon inte ville vara still men tror jag vart lite extra irriterad efter olyckan. Sen vart det hem och ta det lugnt. Jag tycker att det var bra av killen att stanna kvar och försöka göra det som är rätt många kör ju tyvärr bara vidare. Så all heder åt honom. Själv tänkte jag mest på mina bäbisar och nu kommer jag inte ha mina hundar lösa vid några vägar. Skulle inte klara av det om det var någon av mina. Man förstår inte hur fort en olycka kan inträffa om man inte upplevt det själv och de är ju trots allt bara djur. Även den lydigaste kan få tokfnatt någon gång och då kan olyckan vara framme.
Till mina älsklingar ♥
I love you
I protect you
Will never want to be the one
To face that sorrow
So don’t ever leave me
Nej nu ska jag göra ett bad och sen försöka sova
God natt
